Welcome to Mirjam 1900

A new start in October 2010
Dear relatives and friends! I knew it that Miriam left over for me, as her strength waned and she draws her power to more limited objectives, what you want to be "finished" with in life.
I am not a genealogist. I compiled what others have researched. Except Miriam understood, Bo Jalling contributed and Mr. Donald Hultqvist in the United States. BJ has, among other things checked in the archives to different data is accurate and DH has helped with all the American branch.

The new start is with two things to do. Somehow lost my administrator knowledge of the previous blog, Miriam 100th (That Miriam was actually 100 years.) I had major problems with the update.
Furthermore, there were other problems. There were many who never got to open my blog, technical or other reasons. My purpose is to try to reach as many people as possible, to create a contact surface, which was developed so that everyone had something to contribute. Now, I will send the blog to all those I have e-mail address in hopes that they in turn pass on to children and grandchildren.

I also have (self-) evaluated the previous blog. And (self) decided to split it into two parts. This part Mirjam 1900 designed to stimulate your interest and you should be able to retrieve data about the family in general and especially in your own family line. There are four Swedish branches of Vimmerby geographical center and seven U.S. branches of Jamestown as the center. In this blog, do not make any posts. But you may feel free to comment and contribute to development. Have you mr profound comments, please raise it with me
the email address ted.derwinger @ hotmail.com.

So I'm working on yet another blog Miriam 2000th Most things that were on the original blog, I'll pass on. In the blog, Miriam 2000, you are then free to speak,
You can post a picture of yourself or your family, how you live or what else you would like to view.
You can present your own research and come up with ideas for themes to develop. It is particularly important (think) I think we older shows the young, giving them the opportunity to get to know their roots. But it is important that older people (I myself am old) leave their stories before it's too late. I will also explore the possibilities of the future or both blogs to see how to add other links, their own home pages, etc.

A fresh start means new expectations. My hope is that these blogs together becomes an area and exchange of thoughts and memories, history. For my grandchildren, it will be maybe once a bit odd that there is a genetic inheritance from Petter Jonsson 1789th They can then say that he was their grandfather / grandfather's grandfather's grandfather and tie together eight generations. Can be called a cultural heritage?

On the reunion! Ted Derwinger

Nystart i oktober 2010

Bästa släktingar och vänner! Jag kände det så att Mirjam lämnade över till mig, när hennes ork avtog och hon vill rikta sin kraft mot mer avgränsade mål, det man vill bli "färdig" med i livet.
Jag är inte släktforskare. Jag sammanställer vad andra har forskat fram. Förutom vad Mirjam klarlagt har Bo Jalling bidragit och Mr Donald Hultqvist i USA. BJ har bland annat kontrollerat i arkiven att olika data är riktiga och DH har bidragit med hela den amerikanska grenen.

Nystarten har med två saker att göra. På något sätt försvann mitt administratörsskap av den förra bloggen, Mirjam 100. (att Mirjam faktiskt blev 100 år.) Jag fick stora problem med uppdateringen.
Vidare fanns andra problem. Det var många som aldrig kom att öppna bloggen, av tekniska eller andra orsaker. Min mening vara att försöka nå så många som möjligt, att skapa en kontakt yta, som utvecklades så att alla hade något att bidra med. Nu kommer jag att skicka bloggen till alla de jag har mailadress med förhoppning att de i sin tur vidarebefordrar till barn och barnbarn.

Jag har också (själv) utvärderat den tidigare bloggen. Och (själv) beslutat att dela den i två delar. Denna del Mirjam 1900 avser att stimulera ditt intresse samt att du ska kunna hämta data om släkten i stort och särskilt vad gäller din egen släktgren. Det finns fyra svenska grenar med Vimmerby som geografiskt centrum och sju amerikanska grenar med Jamestown som centrum. Till denna blogg ska du inte göra några inlägg. Men du får gärna kommentera och bidra till utvecklingen. Har du mr djupgående synpunkter är du välkommen att ta upp det med mig
på mail adress ted.derwinger@hotmail.com.

Så jag arbetar med ännu en blogg Mirjam 2000. Det mesta som fanns på den ursprungliga bloggen ska jag föra över. I den bloggen Mirjam 2000 är du sedan välkommen att göra inlägg,
Du kan lägga in en bild på dig själv eller din familj, hur du bor eller vad annat du vill visa.
Du kan redovisa dina egna forskningar eller komma med ideer om teman att utveckla. Det är särskilt viktigt (tycker) jag att vi äldre visar de yngre, ger dem den möjligheten att lära känna sina rötter. Men det är viktigt att också äldre personer (jag själv är äldre) lämnar sina berättelser innan det är för sent. Jag ska också undersöka möjligheterna att till den kommande eller båda bloggar se hur man lägger till andra länkar, egna hemsidor m.m.

En nystart innebär nya förväntningar. Min förhoppning är att dessa bloggar tillsammans blir en arean och utbyte av tankar och minnen, historien. För mina barnbarn blir det kanske en gång lite märkligt att det finns ett genetiskt arv från Petter Jonsson 1789. De kan då säga, att han var deras farfars/ morfars farfars farfar och knyta ihop 8 generationer. Kan kallas ett kulturarv?

På återseende! Ted Derwinger

Förord

Livshistorien

Skapad av Ted ons, juni 06, 2007 19:32:30
Det talas ibland om att vi är ”historielösa”. Riktigt vad som menas med det kan diskuteras. På individnivå är det inte så. Var och en av oss har sin livshistoria och bär den dagligen mer eller mindre medvetet. Vi handskas i omgångar med olika "kategorier"; barndomen, platser vi bott på, sociala nätverk, resor, yrkesliv osv. Dessa blir synliga i olika livsfaser. Vi är på ett sätt fånga av eller i ”nuet”, upptagna av det vardagliga och bär tankar och funderingar inför framtiden. Detta med ”framtiden” är relativt nytt. Kanske har Mirjam haft "framtiden" i tankarna då hon släktforskat?

I det Amerikabrevet framträder Christina Pettersdotter i Jamestown den 10 februari 1880 med tankar om framtiden. I min tolkning, är ”döden” framtiden, sedd som en övergångsfas,att återkomma till Gud och få evigt livet.

Vår släkts ”startman” är Petter Jonsson född den 21 juni 1789. Det är dagen före Eden i Bollhuset i Paris och på ett sätt inledningen av den Franska revolutionen. Denna förändring med upplysningstankar i botten fick omfattande återverkningar. Det var inledningen till ett moderna samhället byggt på individen och hennes medverkan. Tidigare hade människan inpassats i en Guds byggnad där hon tilldelats en plats. Jordelivet var ett förstadium till det himmelska livet. Den avgörande frågan var hur man skulle leva för att få komma dit, till himmelen.

Under 1800-talet blev människan omärkligt en historisk person. Hon drogs in i tankeprocesser som rörde religion och politik. I skolan lärde hon sig läsa och skriva. Hon fostrades till medborgare även om det tog tid och kamp för att bli fullvärdig, få rösträtt. Folkrörelserna blev arenor för de människor som vill förändring och utveckling. Befolkningstillväxten bidrog till urbanisering, nykolonisation och utvandring. Stånds samhället ersätts av det borgerliga samhället inom vilket arbetarklassen växer fram som en "motståndsrörelse".
Den moderna människan skapades i denna process. Hon blev en individ som ingick i olika kollektiv. Hennes frigörelse skedde på så många plan och föreställningen var stark att förnuftet i kombination med ansvar och kunskap skulle forma ett samhälle för alla.

Det är mot denna bakgrund släktforskningen kan uppfattas; inte bara för att se hur långt tillbaka vi kan dokumentera våra förfäder, utan mer, att vi tillsammans medverkar till att skapa en kontext i vilken de kan göras ”levande”och våra egna liv bli mer begripliga. I min generation finns ännu de som har personliga minnen av människor födda på 1800-talet. Så utifrån den släktöversikt som nu ”läggs ut på nätet” ska det vara möjligt att aktivt med text och bilder medverka i skapandet av historien.

Aspudden i maj 2007
Ted Derwinger

Det finns också en tanke att denna släktöversikt ska bli till en kontaktyta för oss alla, att samtal och personliga möten blir möjliga, att händelser av intresse sparas i text och att våra föreställningar och uppfattningar berikas och omprövas . Livet är en dynamisk process?

Du kan bläddra och läsa som du vill. Du hör till en gren på släktträdet som antingen kommer från Vimmerby eller Jamestown NY. Du kan så placera namn du hört inom resp. gren, tillsammans är det 11 grenar. Du kan även få veta mer om nämnde Petter Jonsson och alla hans barn och följa en del rottrådar längre tillbaka. Jag vill här uttrycka glädjen över kontakten med Donald och Nancy Hultquist i Oberlin Ohio
och ett tack till Karen Linsey i Jamestown, som förmedlade den. De ger oss kunskap om vad som hände de som utvandrat och ger samtidigt släktträdet dess återstående grenar.

Bröllopsbild från Skönberga 1901

Det är Gustaf Derwinger som gift sig med Elin Karolina Aronsson i Skönberga.
Från vänster; Fridas far Fabrikör Nylander, okänt vilket barn som sitter i hans knä.
Andra flickan är Fridas första barn Ebba och själv sitter Frida med Mirjam i knäet.
Bakom Frida står maken kommunister Axel Derwinger.
Mannen i hatt och pipskägg är okänd. Sittande framför är Gustafs mor Matilda.
Bakom henne utan hatt står Fredrik. Männen i hatt är sönerna Viktor (i profil)
och Gottfrid. Kvinnorna vid Matildas sida är Maria (Viktors hustru) och Alma
(Gottfrids hustru). Pojken troligen deras son Gustaf.
Kvinnan längst till höger är för mig okänd.

Fredrik (kallades Fregge) heter Pettersson i efternamn efter fadern Petter Jonsson.
Den av mig utvalda "anfadern" född i Mjöhult 1789.
Sönerna ovan hette Fredriksson i efternamn fram till dess Axel tar namnet Derwinger.
Axel var äldst och hade "läshuvud". Han studerade till präst i Uppsala. Det var många Fredriksöner bland studenterna, varför Biskopen uppmanat dem att ta nya namn.
Möjligen har Axel från tyskan skapat ett substantiv, Der Winger, som inte finns i ordböckerna, som han skrivit ihop till Derwinger. Namnet kan ha "tagits" i mitten
av 1880-talet. Bröderna fick lov att ta namnet mot löfte att i handling visa det respekt.




Nu är slagtare Fregge borta och bröderna med familjer har samlats 1906.
Stående från vänster: Elin och Gustaf, Alma och Gottfrid, moster Lovisa,Frida och Axel, Maria och Viktor. Mathilda sittande omgiven av barnbarn:
Karl Johan, Gustaf, Valter i vitt, Ulla, Valborg, Ebba?

Livshistorien

Skapad av Ted ons, juni 06, 2007 19:32:30

Det talas ibland om att vi är ”historielösa”. Riktigt vad som menas med det kan diskuteras. På individnivå är det inte så. Var och en av oss har sin livshistoria och bär den dagligen mer eller mindre medvetet. Vi handskas i omgångar med olika "kategorier"; barndomen, platser vi bott på, sociala nätverk, resor, yrkesliv osv. Dessa blir synliga i olika livsfaser. Vi är på ett sätt fånga av eller i ”nuet”, upptagna av det vardagliga och bär tankar och funderingar inför framtiden. Detta med ”framtiden” är relativt nytt. Kanske har Mirjam haft "framtiden" i tankarna då hon släktforskat?

I Amerikabrevet framträder Christina Pettersdotter i Jamestown den 10 februari 1880 med tankar om framtiden. I min tolkning, är ”döden” framtiden, sedd som en övergångsfas,att återkomma till Gud och få evigt livet.

Vår släkts ”startman” är Petter Jonsson född den 21 juni 1789. Det är dagen före Eden i Bollhuset i Paris och på ett sätt inledningen av den Franska revolutionen. Denna förändring med upplysningstankar i botten fick omfattande återverkningar. Det var inledningen till ett moderna samhället byggt på individen och hennes medverkan. Tidigare hade människan inpassats i en Gudsbyggnad där hon tilldelats en plats. Jordelivet var ett förstadium till det himmelska livet. Den avgörande frågan var hur man skulle leva för att få komma dit, till himmelen.

Under 1800-talet blev människan omärkligt en historisk person. Hon drogs in i tankeprocesser som rörde religion och politik. I skolan lärde hon sig läsa och skriva. Hon fostrades till medborgare även om det tog tid och kamp för att bli fullvärdig, få rösträtt. Folkrörelserna blev arenor för de människor som vill förändring och utveckling. Befolkningstillväxten bidrog till urbanisering, nykolonisation och utvandring. Ståndssamhället ersattes av det borgerliga samhället inom vilket arbetarklassen växer fram som en "motståndsrörelse".
Den moderna människan skapades i denna process. Hon blev en individ som ingick i olika kollektiv. Hennes frigörelse skedde på så många plan och föreställningen var stark att förnuftet i kombination med ansvarstagande och kunskap skulle forma ett samhälle för alla.

Det är mot denna bakgrund släktforskningen kan uppfattas; inte bara för att se hur långt tillbaka vi kan dokumentera våra förfäder, utan mer, att vi tillsammans medverkar till att skapa en kontext i vilken de kan göras ”levande”och våra egna liv bli mer begripliga. I min generation finns ännu de som har personliga minnen av människor födda på 1800-talet. Så utifrån den släktöversikt som nu ”läggs ut på nätet” ska det vara möjligt att aktivt med text och bilder medverka i skapandet av historien.

Aspudden i maj 2007
Ted Derwinger

Det finns också en tanke att denna släktöversikt ska bli till en kontaktyta för oss alla, att samtal och personliga möten blir möjliga, att händelser av intresse sparas i text och att våra föreställningar och uppfattningar berikas och omprövas . Livet är en dynamisk process?

Du kan bläddra och läsa som du vill. Du hör till en gren på släktträdet som antingen kommer från Vimmerby eller Jamestown NY. Du kan så placera namn du hört inom resp. gren, tillsammans är det 11 grenar. Du kan även få veta mer om nämnde Petter Jonsson och alla hans barn och följa en del rottrådar längre tillbaka. Jag vill här uttrycka glädjen över kontakten med Donald och Nancy Hultquist i Oberlin Ohio och ett tack till Karen Linsey i Jamestown, som förmedlade den. De ger oss kunskap om vad som hände de som utvandrat och ger samtidigt släktträdet dess återstående grenar.

bloggen är tillägnad Mirjam

tillägnan

Skapad av Ted fre, juni 08, 2007 09:49:58

Mirjam

Denna blogg tillägnas Mirjam Hallberg född Derwinger. Hon var dotter till Axel och Frida Derwinger och född i Skönberga den 15 april 1900 och avliden i juni år 2000. Fadern var kyrkoherde i Skönberga. Millan var skollärare och intresserad av släktforskning. Det mesta du nu kan läsa här, har sin grund i hennes arbete. Jag fick del av detta i mitten av 1980-talet och har funnit anledning att nu uppdatera det och möjliggöra för andra i släkten att ta del av släkthistorien. Det finns en stor tacksamhet mot Millan, att hon hållit ihop alla dessa ”trådar” till det förgångna och nu möjliggör för oss, att se vår egen livshistoria i ett större sammanhang. Med våra minnen och kunskaper göra denna historia levande och samtidigt berika våra liv.

Ted Derwinger

Mirjam Hallberg f. Derwinger 1900 - 2000

Mirjam Derwinger Hallberg

Skapad av Ulla Leissner sön, september 23, 2007 11:29:31

Den 15 april år 1900 föddes Mirjam Derwinger Hallberg i Skönberga utanför Söderköping.

Det var en livlig och glad liten flicka med känsligt samvete och ömsint snnelag. Full av nyfikenhet och levnadslust skuttade hon runt och klättrade i träd och klockstapel. Mirjam och hennes tre syskon (Ebba, Johannes och Elias) växte upp i en gammaldags prästgård på landet. "Mor var evangeliet och far var lagen" brukade hon säga. De fostrades i en sträng och högkyrklig anda. Minsta hyss bestraffades hårt, både i skolan och hemmet. Varje söndag måste barnen uppmärksamt följa faderns predikan i kyrkan för att sedan förhöras under eftermiddagen.

Mirjam far var komminister Axel Derwinger från Vimmerby. Farmor Matilda var begåvad, humoristisk och slagfärdig men kunde varken läsa eller skriva. Hon var känd i bygden för sin kokkonst och hade t o m lagat mat åt kungen, Oscar II, när han var på besök i Vimmerby.

Mirjams mor, Frida Nylander Derwinger, var fotograf i Söderköping. Hennes far Johan Fredrik Nylander hade ett plåtslageri vid torget och var en känd profil i staden, "fabrikörn" kallad. Han var en man före sin tid, som ansåg att flickor borde få utbildning och yrke. Frida fick utbilda sig till fotograf och han skaffade henne en egen ateljé vid torget i Söderköping. Hon hann yrkesarbeta några få år innan hon gifte sig med Axel Derwinger, som kom till ateljén för att porträttera sig. Att vara både fotograf och prästfru var inte passande på den tiden.

I Mirjams barndomsvärld var morfar Johan Fredrik Nylander den stora förebilden, en generös och varm man, som alltid var beredd att stötta och hjälpa. Mirjam bodde hos honom under sin skoltid vid Söderköpings samrealskola. Han hade själv konstnärliga anlag och uppmuntrade hennes intresse för teckning och skrivande.

Mirjam har skrivit mycket om sin barndom, t ex om livet en prästgård på landet, om skolans bestraffningsmetoder och om fattighuset. Det var en annan värld, där tystnaden endast avbröts av yxhugg, hammarslag och ljudet av hästhovar, en värld utan motorer och elektricitet. Mirjam såg och hörde sin första bil 1907. Vägarna var smala och steniga. Det flög gnistor när hästhovarna slant på stenarna.

Mirjam berättar också om fattighusets två mörka rum. I det ena var en "sinnessvag" kvinna instängd. I det andra bodde sju gamlingar, både män och kvinnor. De hade dåligt med mat, många var sjuka och de fick alltför lite ved av kommunen. Allmosor höll undan den värsta nöden. "Det var så på den tiden. Människor for illa", sa Mirjam. "Ingen såg orättvisorna".

Mirjam tog realexamen i Söderköping och snart därefter flyttade familjen till Bredvassa prästgård i Loftahammar, där fadern blev kyrkoherde. Från tidig barndom var det Mirjams dröm att bli lärarinna, ett yrke som hon aldrig ångrade. Hon började vid seminariet i Kalmar. Den stora upplevelsen under seminarietiden var mötet med författarinnan och religionshistorikern Emilia Fogelklou. Hon öppnade nya tankevärldar för de fascinerade eleverna. Under denna tid omvärderade Mirjam mycket av vad som inpräntats under barndomen och tog starkt intryck av nya strömningar och tankar inom pedagogik, kvinnofrågor mm.

Åren i Kalmar präglades av första världskriget och det var mycket ont om mat och bränsle. Vintrarna var kalla och eleverna var undernärda och trötta. Det hände mer än en gång att lektionerna fick ställas in för att eleverna inte orkade följa med undervisningen.

1921 kom Mirjam som ung nyutexaminerad folkskollärarinna till Ronneby landskommun och blev lärare i Guttamåla skola. Hon flyttade in en liten vindslägenhet, utan elektricitet, med bara ett köksbord, en stol och en madrass. Friheten var berusande. I grannskolan Saxemara, en halvmil därifrån, hade väninnan Anna från seminariet i Kalmar fått plats, och de sprang en genväg genom skogen till varandra varje dag. Livet lekte och för den första månadslönen köpte Mirjam något så förnuftigt som en brosch och en mandelkvarn!

Kvinnlig rösträtt infördes 1921. Mirjam och en bondhustru tog mod till sig och gick in i röstlokalen mellan leden av män, som föraktfullt kommenterade detta okvinnliga och löjliga tilltag.

Efter något år kom en manlig folkskollärare till Guttamåla skola. Han hette Wive Hallberg, uppvuxen i Kuggeboda utanför Ronneby. Det var en kraftfull man, glad och humoristisk, som snickrade möbler, jagade och körde motorcykel. De gifte sig 1925 och därmed kom Mirjam att stanna i Blekinge. Tillsammans tog de hand om undervisningen av bygdens barn. Blekinge var fattigt och outvecklat på den tiden. Det fanns ingen elektricitet och vägarna var dåliga. Barnens föräldrar var fiskare, stenhuggare och småbrukare, ofta mycket fattiga hem. På den tiden fanns varken skolskjuts eller skollunch, inte ens regnkläder eller stövlar. Mirjam berättade om barnen från öarna, som först tog sig över havet och sedan gick flera kilometer i träskor i ur och skur. I skolsalen hängde våta strumpor på tork och i omklädningsrummet simmade tofflorna när snön smälte. Matsäcken bestod ofta bara av ett stycke grovt bröd. Mirjam tyckte på gamla dagar att hon varit alltför sträng och fordrande som lärarinna och pratade ofta med ömsinthet om sina forna elever.

En lärarinnas lön var betydligt lägre än lärarlönen. I början av 1900-talet fick man inte fortsätta sin tjänst som lärarinna när man gifte sig. Detta var dock tillåtet på Mirjams tid. Däremot fick hon vördsamt ansöka om tjänstledighet när hon 1932 väntade sitt första barn. Detta beviljades nådigt, under förutsättning att hon avstod från sin lön och ordnade bostad åt vikarien.

Utöver skolarbetet arbetade både Mirjam och Wive för traktens utveckling. Under åren framöver fick bygden elektricitet, jaktvårdens organiserades och kvällarna ägnades åt studiecirkelverksamhet. Deras sista gemensamma arbete var att lägga grunden till Risanäs skolmuseum i Ronneby.

På 1940-talet flyttade familjen närmare Ronneby, då Wive blev överlärare, sedan rektor, i dåvarande Ronneby landskommun med 11 skolor från Lockansmåla i norr till Saxemara och Guttamåla i sydväst. Mirjam tjänstgjorde i Persborg, sedan i Kallinge och de sista åren före pensioneringen i Hasselstads skola.

Mirjam älskade sitt arbete som lärare och undervisade med entusiasm och inlevelse. Hon hade en förmåga att fånga barnens intresse, hade livlig fantasi och kunde levandegöra undervisningen. Mirjam var konstnärligt begåvad och använde den talangen i skolan. Teckning och målning var en naturlig del av undervisningen. På fritiden gick hon på målarkurs och på sina få lediga stunder målade hon i olja.

Som pensionär började Mirjam med liv och lust att släktforska. Hon lyckades i några grenar ta sig tillbaka till före medeltiden, mycket tack vare att det fanns präster bland förfäderna. I sammanställningen infogade hon sedan tidsdokument och historiska fakta.

Mirjam började skriva dagbok vid 14 års ålder och fortsatte med det i hela sitt liv. Hon sammanställde sina dagboksanteckningar med beskrivningar av enskilda släktingar, händelser och företeelser. Det blev 14 fulla pärmar, ett livsverk och en kulturskatt för kommande släktled.

Ett annat brinnande intresse var kvinnans roll och situation genom århundranden. Hon läste otaliga böcker i ämnet, blev upprörd och arg och skaffade sig en klar och bestämd uppfattning om vikten av kvinnans självständighet. Hon tyckte under sina senare år att det var utmärkt bra att flickor inte gav upp sin självständighet genom giftermål!

Efter makens död lärde hon sig vid 77 års ålder att på egen hand sköta huset. Hon ordnade reparationer, rörbyten och ommålnng, även sedan hon blivit sittande i rullstol. Detta var möjligt tack vare vänliga och omtänksamma grannar.

Mirjam flyttade vd 91 års ålder till Mårtenslund i Lund, ett kommunalt ålderdomshem som var ett föredöme vad gäller miljö, trivsamhet och omtänksam personal. Hon kom då närmare sina döttrar, Ulla och Ragnhild. Frånsett hennes sista halvår, då krafterna började svikta, ägnade hon tiden åt böcker, främst historia, med hjälp av tillmötesgående personal på biblioteket. Hon läste 60-70 böcker per år, antecknade och skrev resuméer av böckerna för att hon skulle komma ihåg innehållet.

Mirjam levde ett långt och innehållsrikt liv, som präglades av rättrådighet och omtanke om andra. Hon värnade om frihet och strävade alltid efter att göra "det rätta". Alltid positiv, tacksam och intresserad av vad som hände i omgivningen och världen. In i det sista tänkte hon nya tankar och reflekterade över tillvaron. Hon var inte rädd för att dö utan tog det som något naturligt. "Men det är ju lite förargligt", sa hon en gång vid 99 års ålder, "för jag vill ju så gärna veta hur det går".

Mirjam dog ett par månader efter sin 100-årsdag. Bland alla brev från vänner och gamla elever i samband med hennes begravning, kunde man läsa: "Så lämnar oss åter en stark kvinna" - "En fantastisk människa har gått ur tiden" - "Hon var stark och banade väg för många unga och kanske särskilt kvinnor."